MissMindy81

Att mista ett barn är en mardröm. En mardröm som alltid kommer bäras med mig. Vintern 08 va de dax för ultraljud och där ligger man på bristen får kalt på magen och förväntansfullt tittar på skärmen. På skärmen ser man inte mycket. Barnmorskan försöker flera gånger hitta en bra vinken men blir inget bra. Allt är så suddigt,som förstföderska visste man inget. Efter ett tag stängde barnmorskan ner ultraljuds maskinen och tittade på oss i shok. Allt är så suddit från de minuterna,hon sa det står inte helt rätt till Och blev hemskickade. 

 

 

Ovetande och rädd och visst inte hur allt stod till. Jultiden stod framför oss och brist på kontroller och läkare. Så där fick man gå i två veckors tid ovetande va som kommer ske. Det ända man visste va att min älskade barn inte mådde bra Och kunde ej fortsätta. 

 

Veckorna gick och julen var och där gick man med magen i vädret och mådde så dåligt. Kontroller fick man gå igenom innan beslutets tog. Det va riktigt jobbiga kontroller. Men värt allt lidande för vara på den säkra sidan. 

 

Beskedet efter alla kontroller va om du fortsätter så kommer antigen hon somna i magen eller överleva tills förlossningen med svårt handikapp och ständigt bli opererad. 

 

Njurarna va halvfunegerade och halvfungerst hjärta. Det va ett jobbigt beslut men det rättvisa som jag har tagit. Att veta att sitt älskade barn skulle lida varje minut i sitt liv och ständigt kämpa för sitt liv för överleva. 

 

Den 29/12 2008 fick jag föda fram henne och de var de jobbigaste jag har varit med om Och en befrielse för gå vidare i livet. 

 

Jag vet att jag gjorde ett bra beslut och där uppe vakar hon över sina små syskon Och mår bra och inte lider.

Livet kan vara jobbigt men livet måste gå vidare för inte gräva ner sig & bli sjuk.