Det tog 18år!
Sommaren 2000 tog jag studenten & skrev på pappren att börja på PostNord. Redan då sa jag detta kommer ej bli långvarigt. Men det sa man år efter år. Man fastnade & trivdes. Klart det fans stunder som allt va hemskt men man vågade inte ta steget så åren gick. Jag kommer ta med mig alla trevliga minen och alla grå moln finns där bakom men de finns ingen andledning att ta upp det för livet har gått vidare. Man har lärt sig otroligt mycket på vägen och vuxit som person. Ju äldre ju bättre kan man hanskas med situationer. Man har lär sig vad som är äkta och falsk.
Många människor borde skämmas och lära sig av sina misstag och tänka om. Jag har gjort massa som jag ångrar och kan inte ha de ogjort men en läxa har man lärt sig att inte göra om. Jag står för mina handlingar.
Som man själva vill bli behandlad behandlar man andra. Ingen är perfekt och man hjälps åt.
I går skrev jag på pappren. Dessa månaders kämpade för försöka hitta en omplacering va helt omöjligt. Det kännde konstigt att lämna jobbet bakom sig efter 18år men ändå en lättnad att söka sig vidare.
Nu har jag framtiden framför mig att söka mig vidare. Tack för mina 18 år.
Vad spännande att gå vidare!